Efter 16 timmar födelsedag, ihoptryckt i ett flygplanssäte, börjar jag äntligen skymta gröna berg mellan molnen från det immiga lilla flygplansfönstret. Obebyggd bergskedja, fullt med vindsnurror. Vi närmar oss kusten. Vi är för långt upp för att man ska kunna urskilja något, men en gigantisk buddastaty visar någon slags struktur där nere. Ett ölandskap som enkelt binds ihop med vita Golden Gate-liknande broar. Hav hav hav. Vi seglar genom mörka moln, som skvallrar om kraften av tyfonen några dagar tidigare. Och så plötsligt, ett grått storstadsområde, av en vidd utan dess like. Osaka! Äntligen.
Framme i Japan.
